v34

Nu väger bebisen ungefär 2 kg och är cirka 44 cm lång. Nu bör bebisen (åtminstone för dig som är förstföderska) göra sig redo inför födelsen genom att vända sig upp-och-ner, så att huvudet pekar nedåt i bäckenet.
Under de kommande veckorna håller din barnmorska ett öga på bebisens postition – vissa bebisar får för sig att de ska vända sig uppåt igen.
Din bebis kranium är fortfarande lite mjukt, eftersom benen inte riktigt sitter ihop ännu – delvis för att förlossningen ska bli lättare. Människor föder barn med ovanligt stort huvud i förhållande till mammans bäcken och detta möjliggörs av att huvudet kan tryckas ihop lite under förlossningen.
Övriga delar av bebisens skelett hårdnar däremot nu och huden håller på att bli mindre röd och skrynklig.
Om du är förstföderska, kanske bebisen vänder sig nedåt denna vecka och placerar huvudet mot livmoderhalsen. (Detta händer i ungefär hälften av alla förstagångsgraviditeter.)
Om du är omföderska, är det vanligt att detta inte sker förrän sista veckan innan bebisen föds – och i vissa fall inte förrän förlossningen börjar.
Vill du föda utan medicinsk smärtlindring? Här kan du läsa om icke-medicinska ("naturliga") metoder.
Får du svullna fötter och vrister mot dagens slut?
Vätskebindning i kroppen, s k ödem, är ofta värre senare på dagen eller om det är varmt.
Märkligt nog kan detta förvärras av vätskebrist.
Din kropp – i synnerhet dina njurar – och bebisen behöver mycket vatten.
Om dina händer eller ditt ansikte plötsligt sväller upp, är det viktigt att du kontaktar läkare – det kan vara ett tecken på havandeskapsförgiftning.


Vecka 34

Kroppen: Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning, ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter.
Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.

Barnet: Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.

Ditt barn
Testiklarna trillar ner.
Om det är en pojke håller barnets testiklar nu på att sjunka ner i pungen. Ibland händer det att en eller båda testiklarna inte hinner inta rätt läge innan födseln. I detta fall kommer barnets testiklar förmodligen att sjunka ner i pungen före ettårsdagen. Om barnets pung verkar onormalt stor direkt efter födseln är detta inget att vara orolig för. Svullnaden beror på extra vätska och kommer att försvinna efter cirka en vecka.

Ingen plats över. Barnet rör sig inte så mycket längre, främst på grund av det trånga utrymmet. Men det kanske inte känns som om det har lugnat ner sig, för nu när det är så stort (omkring 2,1 till 2,3 kg och 39 till 41 cm) kan du känna dess minsta rörelse. Eftersom barnet ligger precis vid livmoderväggen kan du nog till och med gissa vilken kroppsdel (fot? armbåge? arm?) som sticker ut.

Blåögd bebis. "Gissa vilken ögonfärg jag har nu?" Oavsett vilken ögonfärg ditt barn kommer att få är ögonen just nu blå. Pigmenteringsprocessen i barnets regnbågshinna avslutas inte förrän ögonen har exponerats för ljuset flera veckor efter födseln. Den slutgiltiga ögonfärgen kanske inte visar sig förrän om flera år.

Din graviditet
När är det dags?
Med bara några veckor kvar är det bra att känna till hur värkarna yttrar sig. Förlossningsvärkarna är olika från kvinna till kvinna. De vanligaste symtomen är dock regelbundna sammandragningar som kommer med allt kortare intervaller, värk i nedre delen av ryggen, magkramper som påminner om mensvärk samt att vattnet går (fostersäcken spricker) eller att det kommer ett blodfärgat slem från slidan, vilket betyder att livmoderhalsen har börjat utvidgas. Tänk på att dessa symtom inte nödvändigtvis behöver betyda att du har förlossningsvärkar. Man kan få dessa symtom flera dagar, eller till och med veckor, innan man verkligen ska föda. Låt barnmorskan avgöra. Om du har några av dessa symtom ska du ringa till förlossningsavdelningen för att få råd.

Gå igenom dina förlossningsplaner. Du har säkert funderat mycket över hur du vill att din förlossning ska vara – vilka familjemedlemmar du vill ha där, vilken typ av smärtlindring du vill ha och så vidare. Du har förmodligen också diskuterat dina önskemål med din barnmorska. På många håll i landet fyller du i ett papper med dina förlossningsplaner som du sedan tar med dig till förlossningen när det är dags

Så säger experterna. När dina bröst blir större kan det hända att den uttänjda huden kliar. "Det kan kännas skönt att smörja in brösten med en mild hudlotion, utan parfym som kan irritera huden", föreslår Elaine Zwelling"Krämer med E-vitamin, kakaosmör eller lanolinbalsam fungerar också bra".

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0