R.I.P Lennart :(
Igår va det begravning för pappas kusin Lennart.
Och kul va det ju knappast... först å främst va jag sjukt trött...
hann väl sova 2-3 timmar efter jobbet...
& sen é det ju aldrig kul på en begravning.
Pappas band spelade & Linda sjöng på begravningen.
Det va ruskigt vackert! Tror alla fick tårar i ögonen... t.o.m prästen
som uppmuntrade alla att applådera även om det inte hör till vanligheterna.
Det va vackert överlag... fina blommor & vackra ord...
Prästen va nå fruktansvärt bra på att prata & de berörde ända in till själen!
Jag hade ju personligen ingen större relation till Lennart, va 12 år sist vi träffades...
Men... själva stämningen i sig gjorde att man blev ledsen...
& vetskapen om att Lennart inte va särskilt gammal när han togs ifrån oss gör det ännu värre :(
Och så va det samma kyrka som farmor & farfar begravdes i... så det drog upp massa minnen...
När man såg pappa försöka hålla sig för gråt brast det i mitt hjärta :(
Det é INTE ofta man ser pappa ledsen.
Sen va det mat i kapellet. Jättegod mat & kul att träffa släkten igen, sker ju inte ofta... synd bara att
det oftast bara sker vid såna här tråkiga tillfällen.
Det pratades om Lennart vid maten... vilken minnen man alla hade & så skickades det runt
kort på honom :)
Det va fint!
Hoppas han visste hur många det va som tyckte om honom!
Vila i frid Lennart!
