brustet hjärta...

återigen en sömnlös o tårfylld natt... Tanken att jag aldrig kommer få träffa dig... Eller ens bara få prata me dig igen... Fy fan va ont det gör! Fan att jag ska älska dig så mycket! Förstår inte att du bara kan bryta sådär efter 6 år tillsammans... Jag e verkligen chockad... O att det faktiskt skulle göra fysiskt ont... Det trodde jag inte! Ingen har någonsin lyckats såra mig som du gjort... Ingen! Någonstans hoppas jag att du mår lika dåligt som jag... Men seriöst... Tror inte det! E man så känslokall som du... jag kan bara önska att jag också vore det...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0